Nej, men titta...

...vad påskharen har släpat in. Visst är dom ljuvliga?

Bemötande

Apropås Monicas bemötande på mitt inlägg om gnäll på Internet, så tyckte jag nog att Rags fick ett oförtjänt påhopp. Jag VET att dom gör allt för att vi ”dogpeople” (som vi säger i EU) skall kunna arbeta lugnt och säkert utan överraskande defekter, såsom plötsliga läckage, onödiga skavsår samt flagande reflexer. Det sistnämnda skulle kunna vara en genetiskt betingad defekt, troligen beroende på stora kvantiteter inköpta lågprisreflexer från Asien. Dessa reflexer har sedan fått yngla av sig obehärskat här i Sverige och det straffar sig ska gudarna veta. För smala, för breda och de redan nämnda förargligt flagande reflexerna är nog här för att stanna, tyvärr. Jag hoppas att ansvariga inom Rags gör sitt bästa för att stämma i bäcken, det är nämligen lättare än att stämma i ån. Speciellt om man drabbats av det som i branschen kallas ”spruckna fogar”. Dessa spruckna fogar är en effekt av felaktigt handhavande, samt misskötsel på hög nivå. Alla som är medlemmar i Rags, speciellt de förtroendevalda borde faktiskt veta bättre än att låta ”spruckna fogar” sprida sig som ringar på vattnet *ooops*
Själv har jag också drabbats av detta otyg, i mitt fall är det förmodligen inte genetiskt, jag har lagt märke till en viss yttre påverkan. Sorgligt nog har jag varit tvungen att låta mina gå hädan, ett par mycket vackra retro, chokladbruna med turkos prickar. Därtill kände jag mig nödd och tvungen, jag kunde inte medverka till att mina defekta skulle, i ett obevakat ögonblick, stöta på makens fula gröna Tretorn, Hur skulle det ha sett ut? Och VAD skulle Rags ha sagt om det?

Att vara människa!

Den mänskliga naturen!
Jag har under en längre tid funderat på vad det är som styr människans beteende bl a i förhållandet till Internet. Min första ”egna” dator flyttade in 1998. Det var med skräckblandad förtjusning som jag experimenterade och botaniserade ”där ute”. Världen blev plötsligt gigantisk och jag fick ytterligare möjlighet att fördjupa mig i flera av mina intressen. Både nyttig information och värdelöst vetande blippade upp på min skärm i en strid ström.
Under de år jag förkovrat mig och blivit mer eller mindre beroende av surfande, mailande och forum har jag insett att datoranvändandet förändrar människor. I många fall till det sämre, tyvärr.
Vuxna, till synes välanpassade, normalbegåvade människor visar upp sidor av sin personlighet som jag inbillade mig var förpassade till filmer som ”När lammen tystnar”, ”Sova med Fienden” och ”Handen som gungar vaggan”. Det verkar som om när somliga människor har en datorskärm mellan sig själv och verkligheten så upphör allt sinne för anständighet, moral och sunt förnuft.
Personer, som jag för all del inte alls är särskilt väl bekant med, uppvisar en sådan bitterhet och missnöje så jag bara baxnar. Att ägna sin tid och sitt liv på att sitta uppkopplad mot Internet och spy galla över sina medmänniskor, tycker jag i högsta grad verkar desperat och sorgligt.
Nej, gott folk, det är dags att ta ut rätt riktning på er moraliska kompass, sätta ner foten och ägna er åt riktiga livet. Det finns saker därute som behöver er energi. Världssvälten, bekämpningen av traficking och barnpornografi, mänskliga rättigheter, den globala uppvärmningen osv osv i all oändlighet.
Jag är på Strindbergs sida, det ÄR synd om människan